Kyrkokörövning högstadiet
Jag ska gå fram till flygeln för att hämta noter och måste tränga mig förbi två stolar som står för tätt. Som av en händelse så måste en snubbe (gubbe?!) i kören ”hjälpa” mig förbi stolarna och hans händer ”råkar” hamna på min rumpa. Det är också ett gissel att försöka slippa hans blickar och obehagliga flörtande under övningarna.
Harmlöst? Ja, typ.
Hur ska man kunna gissa i den åldern att man just har hamnat i en serie händelser som kommer att leda till en allmän rädsla, allmäna spänningar och en massa obehag när allt bara byggs på, händelse efter händelse…

Ja, bra!

http://fatta.nu/om/

Kolla videon till höger i vyn. Släpptes häromdan!

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/svenska-skattepengar-till-drönare-2329617

En ”gammal” händelse som uppmärksammades i Kalla Fakta i april i år. När du tittar på TV4-inslaget jag länkat till här ovanför så ta med lite genustänk…kön på de 100 ingenjörerna, militärer och kön traditionellt, hur mycket mer lobbypengar sitter vapenindustrin på än vi som jobbar för sexualbrottsoffer och för att förebygga sexualbrott?

750 miljoner kronor har alltså satsats av skattepengar för att utveckla en attackdrönare (alltså obemannad flygande sak som kan orsaka död, enkelt och riskfritt för den som ”sitter bakom spakarna”).

Men tänk om…

3 forskare
3 terapeuter/psykologer
5 personer som jag med olika ”Limitsidéer” för utbildning och handledning av skolungdomar/skolpersonal/vårdpersonal/rättsväsendet/politiker
samt 3 administratörer

…skulle anställas i 5 år för att forska och utbilda inom sexualbrott: gränssättning, empati, kroppslig integritet, konsekvenser, behandlingsmetoder mm, och så ”produktionskostnader” för utbildningsturnéer med externa aktörer på det. Nä, tusan också, vi tar 5 administratörer. Idag tar jag på spenderbyxorna, här gäller det att satsa stort!

16 pers x 550 000 kr = 8 800 000, x 5 år = 44 miljoner
Kontor, datorer, logistik, resor o dyl 400 000 år ett, 300 000 x 4 år = 1,6 miljoner kr
Produktions/turnékostnader för utbildningar 5 milj kr x 5 år= 25 miljoner

Nu ska vi se, vi drar ifrån och ser vart det landar:
750 miljoner minus 44 miljoner = 706 miljoner
706 miljoner minus 1,6 miljoner = 704,4 miljoner
Och så drar vi till med den där hisnande ”ut och utbilda och prata i praktiken-summan” 25 miljoner kronor! Nu ska vi se…
…704,4 miljoner minus 25 miljoner = 679,4 miljoner kronor kvar!

Då kanske vi kan nå ut till några till för de pengarna?
I runda slängar 80 miljoner kronor kostade mitt vansinnesprojekt. 679,4 miljoner delat med 80 = ca 8,5 Ok!

Vi kan hålla på med det här 30-40 år till för de pengarna. Yes!

– Varför gör vi inte det här i Sverige?

– Kan någon som sitter på såna här pengar samla ihop rätt personer och sätta igång? Helst idag.
Sannolikt har nämligen 2 av 3 tjejer och 1 av 3 killar på gymnasiet har haft oönskade sexuella kontakter. (Källa Gisela Priebes avhandling ” Adolescents’ Experiences of sexual abuse…”, Lunds Universitet 2009) Det ger dåliga konsekvenser för många av dem. De borde få slippa eller åtminstone få korrekt hjälp efteråt. Slippa höra ”Ta en kaffe med honom i stället för att anmäla” eller ”Här kan du inte få ta en dusch, det ingår inte i våra rutiner” eller ”Det där verkar du ju ha hanterat bra, nu ska vi väga dig i stället och se hur det går med ätstörningarna”.

– Tror ni några skulle ha en liten chans att må bättre av min lilla anspråkslösa projektidé?

– Äh, fan, vi lägger pengarna på en attackdrönare i stället.

– Va???

http://www.dn.se/ledare/signerat/bye-bye-lundsberg/

Den här ledaren är ju suverän.

Måste ju ändå säga att drömmen vore att man hade lyckats göra om normerna och sättet att bete sig på Lundsberg OCH på ALLA skolor där vuxenvärden använder skygglappar och en del barn har oerhört obehagliga sätt att bete sig mot andra människor. För det är många skolor, och det är vi många som känner till.

Lundsberg är verkligen inte unikt. Kan till exempel tycka att skolinspektionen skulle ha stängt Bjästaskolan, eller? Eller alla skolor där tjejer kallas horor i vardagstal? Eller där en vuxen kan säga ”Äh, du behöver inte känna obehag, han är nog bara lite förtjust i dig” när en tjej blir tafsad på. Eller alla skolor där någon har fått huvudet nertryckt i toaletten och någon har spolat.

Tror inte skolorna som blev kvar skulle räcka till för alla skolpliktiga barn.

Hej!
Då var man tillbaka från ledigheten och dags att dra igång bloggandet igen🙂
Mina tankar har rört sig mycket kring varför jag skriver den här bloggen som jag gör. Tänker att jag vill skriva mer om vad vi kan göra för att förebygga brott och problem där den här vackra, intima och högst personliga saken sex och attraktion blir till något obehagligt, skrämmande och oerhört personlighetspåverkande.
Det är så många, framförallt kvinnor, som får så svårt att klara av de mest grundläggande och enkla saker på grund av övergrepp och trakasserier.
Vad gör vi för att förändra?

Att hållas fast. En nykter beskrivning och en ”hur-det-känns-bekrivning”.
Nu pockar den här händelsen på uppmärksamhet ibland så loopar händelser i hjärnan och vill få sin analys och förklaring, kan man dressera en hjärna till att ta semester? Det är skönt att skriva…

Tror jag gick i åttan. Prao i två veckor (eller en?) på Lastbilsbolaget – verkstad. Varje dag ungefär vi samma tid levererades delar från andra verkstäders lager runtom i Stockholm.

Så, en dag gick jag till varumottagningen, ett stort garageliknande utrymme dit man gick genom det trånga ofta öde lagret, för att signera leveransen. Nånstans där i kontroll av leverans och small talk tar den kraftiga, runt 60-åriga, chauffören tag i mig med en arm runt kroppen och handen på ena överarmen och med den andra handen så ”kittlar” han mig i sidan. Jag skrattar inte för det kittlar inte på en enda fläck, däremot sitter jag fast. Och jag kämpar för att komma loss. Jag kan berätta att styrkeförhållandet mellan oss två var…hur mäter man det…kändes som jag var fixerad i ett skruvstäd för jag kunde inte påverka situationen alls. Men jag kom loss av den enkla och enda möjliga anledningen, nämligen för han släppte taget! Tack och lov.

Jag gick ingen mer gång själv och tog emot varor och det kändes inte tryggt alls mellan lagerhyllorna på lagret och jag tror att det bara var några få dagar kvar på praoen så jag bara såg till att hålla mig nära andra.

Att berätta om det hela för chefen på stället ? Jag tänkte inte ens tanken. Alltså jag kom inte ens på idén, förstår ni? Fy faan rent utsagt för alla dessa små ”ickehändelser” som jag själv har tolkat som oförargliga eller ”det hände ju ändå ingenting” och ”det är lugnt, det här hanterar jag så att risken uteblir”. Men vet ni vad jag känner idag? Nu ska jag skriva om samma sak igen men på ett annat sätt, och det är skönt men lite ovant att svära och leva om – men hur ska man orka vara intellektuell, analysernade, diplomatisk och korrekt hela tiden? Redo?:

Hallååååååå! Kom igen!!!!!!!!!!!! Om man är ett gubbhelvete på 55+, dessutom kraftigt byggd och med en rejäl, asful, fullständigt jävla överdimensionerad ölmage, så kan man inte, SÅ FÅR MAN INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ta tag i och hålla fast en tjej på 14 år som är typ hälften så stor och som man bara har träffat 1,5 gånger. Det är helt jävla uteslutet att låtsas att man vill kittla den personen, mig i det här fallet, som en syskonlek eller vad som helst!! FATTA!!!! Hur många jävla detaljregler måste vi upprätta här för att lära alla möjliga dumhuven vad som är obehagligt och vad som är mysigt och kul?????????? Måste vi skriva in i skolplanen att det är JÄVLIGT LÄSKIGT att bli fasthållen av en okänd man i ett öde lastbilsgarage? Lika viktigt och självklart som att alla måste lära sig matematik? Nä, tydligen ska det inte stå där. Jag ska skriva min egen skolplan med 1 miljon detaljer på allt som inte är ok för en man/pokje att göra mot en kvinna/tjej. Sen får ni andra skriva era egna skolplaner – jag orkar fan inte vara politiskt korrekt just nu och tala i svepande termer om att det inte är bara tjejer som är utsatta och minsann inte bara män som utsätter. DET HÄR ÄR MIN OCH FRUKTANSVÄRT MÅNGA KVINNORS SKITERFARENHETER. Och det finns sorgligt många kvinnor/tjejer där gubbhelvetet/pojkjäveln inte släppte taget utan gick rakt in i en vidrig och ondskefull handling gentemot henne. Dessa kvinnor/flickor ska få sin röst hörd, få den hjälp de behöver och sin värdighet tillbaka, både inom rättsväsendet och i vården, i det samhälle jag tänker bygga. Ja, jag gör det själv om ingen annan orkar.

Det hände en kränkande sak till och en oroande händelse under den praoen, men nu får det räcka för idag.

Limitsbloggen fick en liten paus. Känns bra! Det är lite speciellt att ösa ur sig en massa saker som många blir ledsna eller arga av att läsa. Men det finns ju en glädje också i att det är så många samtidigt som mig, som talar rakt ut om alla sina upplevelser av allt från könsdiskriminering till övergrepp. Hurra och heja!🙂

I morgon börjar min semester som är 3 veckor lång. Och jag har i skrivande stund inte bestämt mig för om jag ska blogga då eller inte! Det får bli som det blir.

Nu vill jag önska en glad midsommar!

/Sofia

Det var en gång en konsert i den stora, stora staden vid vattnet och efter konserten satt jag och umgicks ett tag med några av dem som spelat. En av dem hade jag träffat några gånger i konsertsammanhang men vi hade ingen som helst vänkontakt – jag hade aldrig haft hans telefonnummer eller så. Väldigt trevlig prick och en helt fantastisk musiker! vilket han nog visste om själv redan då. Jag beundrade och beundrar hans spel absolut!

(Shit! vad lätt det skulle vara för mig nu att med typ tre ord avslöja vem det är jag skriver om för hela det klassiska musiklivet i Sverige utan att säga hens namn. Ibland känns det nästan läskigt att göra inlägg, för jag vill inte hänga ut nån, men ändå göra berättelsen så nära sanningen som möjligt… Tänk om man bara skulle ösa på: den gjorde det och den gjorde det…skulle det vara skönt? Vem döljer jag vad för? Vem skyddar jag?)

Nåväl.

Vi ska med tunnelbanan båda två och det blir byte på T-centralen så där är det dags att skiljas åt. Vi är nånstans efter midnatt, kanske till och med en bra bit över midnatt vill jag minnas. Då kommer frågan: ”Jag ska inte följa med dig hem och dricka te då?!” Varpå jag svarar nej. Då följer ett tjat! Han ger inte upp! Och jag får säga nej om och om igen! Jag minns det sista desperata: ”Nej, men det går inte! Och dessutom kommer mina föräldrar tidigt i morrn så det funkar inte på en enda fläck!” Svar: ”Men då är inte jag kvar…”

Ändlöst! Han vet ju dessutom om att jag har pojkvän så han vet att han uppmanar mig att vara otrogen. Vad märkligt det är att gå från ytligt bekant till en, ja, tjatsituation som rör ett enormt intimt ämne och plötsligt är man invaderad!

Invaderad, för jag tvingas in i bilder där jag har sex med den här personen. Han står och tjatar på fullaste allvar för att hamna i en situation där han är inne i min kropp med sitt kön! Hallå stopp! Vad är det som händer här? Har han inget vatten i kran hemma så han kan göra en kopp te?

Jag ger upp och säger hejdå och halvspringer nerför trapporna och hela vägen till min perrong vilket är en bra bit. Känner mig inte alls rädd att han ska följa efter eller så, kanske hade jag lite bråttom för att hinna med tunnelbanan – minns inte, men det är så skönt att bara ta sig därifrån, fort, iväg! Bort från press och förvirring, hem till mitt eget och mig själv. Känner mig tyngdlös och lätt, snuddar knappt vid golv och rulltrappsteg.

När jag berättar om det hela för pojkvännen kommer ”svaret”. Min pojkvän hade haft en affär med musikerns före detta flickvän kort efter att de hade gjort slut. Det hela kan mycket väl ha varit, eller var sannolikt, en försök att hämnas. Plötsligen är jag ännu mer värdelös: jag är inte ens en huvudlös kropp att njuta av en kväll – en levande sexleksak, jag skulle kunna användas som redskap bara, redskap och inte leksak. Redskap för hämnd.

Gradering:

Jag har inte ens haft det här tillfället i mitt kompendium där jag har skrivit ned alla obehagliga upplevelser jag har haft. Men häromveckan när jag såg den här personens namn blev jag plötsligt så FRUKTANSVÄRT JÄVLA IRRITERAD och sen SKITFÖRBANNAD! Han kan dra åt helvete helt enkelt!

Eller, tänk om han bara ville ha en kopp te… Verkar ju vara en trevlig prick… Han menade säkert ingenting… Han kanske bara gillade mig…

Snurr Snurr Snurr Snurr

Conclusion:

Tjata inte! Lyssna på det svar du får. Respekt. Tid.

De flesta sexuella trakasserier och ofredanden är handlingar som, tyvärr, anses normala av en del men oerhört kränkande för andra. Det är ett stort spann om man tänker sig hela skalan från sexuella trakasserier till grova sexuella övergrepp och man måste nog beteckna den som begår ett grovt sexuellt övergrepp som sjuk.

Jag vill i den här bloggen, åtminstone till en början ha en tyngdpunkt på den ”lättare” delen av skalan. Det som kan verka i princip normalt, sånt man får räkna med eller…

Vad tycker du är sånt man får tåla eller hur funkar det egentligen att överhuvudtaget rent praktiskt och konkret gradera olika handlingar i det här området?

Fundera på det och håll samtalet levande i din omgivning!

Blottare harmlös?  – länk till en artikel idag i Dagbladet, Sundsvall.

Henrik Belfrage, professor i kriminologi, behövs det ett blåmärke för att nån ska känna svår smärta? Här har vi ett av de största problemen med hur sexualbrott värderas och bedöms av rättssystemet. Om man kan säga att en blottare är harmlös, så glömde man fråga den personen som blev utsatt. Det är helt möjligt att bli fullständigt livrädd!!! Och sånt gör ont! Och det ger konsekvenser!

Kan vi sluta förminska och värdera människors upplevelser? Kan vi sluta utgå från en vuxen mans känslor och referensramar? En ung kvinna som matats med samhällets skräckpropaganda om våldtäktsoffers lidanden och matats med omvärldens signaler om hennes egen maktlöshet (läs t ex prinsessan som måste räddas av en prins och inte av sig själv, reklam med offensiva män och defensiva kvinnor osv) uppfattar INTE en blottare som harmlös. Jag lovar.